Underbarheten

Vänta lite här... redan torsdag och snart helg. Vad hände med den här vecka?? Vad har vi gjort?

Tvättat, varit hos psykologen, vägt Victor och promenarat... sen då`??

Veckan har verkligen flugit förbi.

 

I dag tog jag tag i träningen. Jag frågade min vän Mia om hon ville bli min "personliga tränare" och piska mig på gymmet några dagar i veckan. Jag behöver verkligen någon som pushar mig och som jag kan träna med och hon har tränat ett tag och har gjort en enorm förändring, så jag vet att hon kan hjälpa mig.

Det bästa är att hon VILLE hjälpa mig! YEAH!!

Jag vet redan nu att jag kommer att känna av dagens träning i morgon. hehehehe

 

 

Patrik har åkt i väg och tränat nu, Oscar sover och Victor bråkar med sin snuttis. Själv så väntar jag blomleverans... Interflora ringde för en timme sen och sa att jag skulle få blommor. Jag har ingen aning om vem det är i från, jag har inte fyllt år eller nått sånt. Det är bara att vänta och se. :D

 

Dags att fylla på med kaffe. See ya!!

 

 

Helgen har varit helt underbar och både jag och Patrik har fyllt på vårt energiförråd.

 

I lördags kom våra underbara vänner Micke och Emilia upp från Nykvarn. Det var lite mer än 3 månader sen de var här och då bodde vi fortfarande på sjukhuset och då fick de se prinsarna genom ett fönster. Nu fick de träffa dom in real Life så att säga. :)

Det var väldigt skönt att få lite "avlastning" och de verkade inte ha något emot att göra det heller. Jag och Emilia åkte ner till stan för lite shopping och tjejsnack. Även fast vi inte bor så nära och inte träffas så ofta så kan vi verkligen prata med varandra, det känns som att det var igår vi pratade när vi träffas och det är skönt.

Jag pratade av mig rejält och lättade hjärtat. Tack Emilia för att du lyssnade!!! <3

 

De hade med sig jättefina tavlor till prinsarna!

Tack så mycket!!

 

I dag ska jag till min mormor med prinsarna. Min farmor kommer också och hon har inte sett prinsarna sen slutet av september, när vi hade kommit hem till Sverige... de har växt en del sen dess. hehe

Det ska bli kul att träffa dom.

 

Nu måste jag mata barnen.

Ha en underbar dag!!

 

Jag sov ganska bra i natt även fast jag inte mådde så bra och har lugnat ner mig lite. Att skriva ett blogginlägg när man är helt förstört är kanske inte den bästa idén jag haft.

 

Jag vet att jag inte är helt värdelös men just då kände jag mig det. Jag har inte hittat orken att slutföra något och jag vet vad jag behöver göra för att t ex gå ner så mycket som jag vill i vikt, börja träna mer osv. Visst tar jag promenader varje dag med barnvagnen och Patrik men jag göra något själv också. 

Den här isoleringen tär på mig och mitt psyke något så fruktansvärt mycket. Till skillnad från Patrik, som tycker om att bara vara hemma, så vill jag vara ute och träffa folk, ta en fika på stan eller bara ta en tut till IKEA... med barnen!

Drömmen att få gå till öppna förskolan närmar sig och det ska bli ssssåååååå kul!!

 

Jag pratade ut lite med Patrik i morse och jag tror att vi förstår varandra bättre. Det sägs att det första året som småbarnsförälder är det jobbigaste i ett förhållande och det är många som går skilda vägar men det kommer vi INTE att göra. Efter allt som vi har gått igenom så är vi stabila men när man är med varandra 24 timmar om dygnet så blir det lite jobbigt efter 6 månader.

Men när det blir jobbigt så måste man jobba hårdare på det man vill ha och jag vill ha min älskade man vid min sida.

 

Patrik och jag på Kreta <3

 

 Prinsarna Victor och Oscar

 

Jaha, då är vi inne i mars och förhoppningsvis den sista månaden av vår isolering. Just nu så driver denna isoleringen mig sssåååå galen...men det ä bara att bita ihop och tänka på att det är det bäsa för barnen och de går före allt.
Men samtidigt känner jag mig bara mer och mer instängd och ensam, jag måste komma ut lite och träffa folk.

Just idag mår jag inge bra, eller ja, jag mådde bra fram tills i eftermiddag. Jag vill inte säga vad som hände men det kom som en spark under bältet och jag har nog aldrig känt mig mer värdelös och som en förlorare än vad jag gör nu. Mitt redan dåliga självförtroende blev sämre men det är samtidigt lite mitt eget fel till en viss del... men det var onödigt!
Jag vet inte hur många gånger jag har gråtit under dagen och jag känner mig väldigt trött och ledsen... jag hoppas att jag kan sova i natt iaf och att det som hänt inte gnyr sig fast.

Ha en trevlig kväll!