Underbarheten

Jag sov ganska bra i natt även fast jag inte mådde så bra och har lugnat ner mig lite. Att skriva ett blogginlägg när man är helt förstört är kanske inte den bästa idén jag haft.

 

Jag vet att jag inte är helt värdelös men just då kände jag mig det. Jag har inte hittat orken att slutföra något och jag vet vad jag behöver göra för att t ex gå ner så mycket som jag vill i vikt, börja träna mer osv. Visst tar jag promenader varje dag med barnvagnen och Patrik men jag göra något själv också. 

Den här isoleringen tär på mig och mitt psyke något så fruktansvärt mycket. Till skillnad från Patrik, som tycker om att bara vara hemma, så vill jag vara ute och träffa folk, ta en fika på stan eller bara ta en tut till IKEA... med barnen!

Drömmen att få gå till öppna förskolan närmar sig och det ska bli ssssåååååå kul!!

 

Jag pratade ut lite med Patrik i morse och jag tror att vi förstår varandra bättre. Det sägs att det första året som småbarnsförälder är det jobbigaste i ett förhållande och det är många som går skilda vägar men det kommer vi INTE att göra. Efter allt som vi har gått igenom så är vi stabila men när man är med varandra 24 timmar om dygnet så blir det lite jobbigt efter 6 månader.

Men när det blir jobbigt så måste man jobba hårdare på det man vill ha och jag vill ha min älskade man vid min sida.

 

Patrik och jag på Kreta <3

 

 Prinsarna Victor och Oscar