Underbarheten

Att vara småbarnsförälder är som ett heltisjobb, lägg till tvillingar, varav en är sjuk, och du har två heltidsjobb. Jag klagar inte men det är jobbigt i vissa stunder, speciellt de gånger man är själv och båda skricker som en stucken gris för att de antingen är hungriga eller har magknip. Jag är glad att Patrik är hemma annars hade jag blivit galen!!

 

Jag har fortfarande intelärt mig hur jag ska "bolla" med allt men man lär sig något nytt varje dag. Jag måste fråga andra tvillingmammor hur dom gör... känner mig lite lost.

 

Att vara isolerad gör att man få inte chansen att träffa andra familjer, vi får inte gå i någon föräldrargrupp eller ens träffa någon och ta en fika med barnen. Snacka om att man känner sig ensam.. jag gör verkligen det. Visst, jag har Patrik men efter 6 månader, 24 timmar om dygnet, så vill man gärna träffa andra.

Snart är våren här och förhoppningsvis är alla sjukdomar borta och då får vi röra oss fritt.... hoppas tiden går fort nu!!

 

Prinsarna växer och växer. Victor väger 5,4 kg och Oscar ska vägas i morgon på BVC men jag gissar på 5,2 kg. Det är inga lätta pojkar jag har mot var de har varit. Satt och kollade på bilder från när vi kom till Sverige och Akademiska i Uppsala i slutet av september. Båda vägde ca 800 g och var ssssåååå små!!

 

Det är fortfarande svårt att förstå vad som har hänt... ibland känns det som att jag drömmer. Men det är verklighet, vår verklighet som är underbar samtidigt som den har varit och är  jobbig med olika tragiska händelser.

På fredag är det 6 månder sen våra prinsar föddes. 6 månader!!! Helt galet vad fort tiden går!!

 

Dags för lunch och sen ska jag ta en promenad med min kompis Anneli! ska bli skönt att få prata med en tjejkompis!

 

Ha en bra dag!!