Underbarheten

Tiden rullar förbi i full fart. Även fast man inte har så mycket att göra på dagarna så rinner tiden iväg iaf. Mycket tid spenderas i taxin till och från båda sjukhusen, vänta på att få träffa läkare och träffa barnen. Annars går vi mest runt i stan eller sitter på hotellrummet. Vi är med varandra 24 timmar om dygnet så det blir ibland lite jobbigt. Vi börjar att gå på varandras nerver men vi försöker ge varandra utrymme och egen tid, vilket är viktigt. Varken jag eller Patrik vill ha negativ energi eller liknanden för det underlättar inte i den mentala stress situation som vi är i.

Kärleken till varandra och våra pojkar håller ihop oss.

Jag är oerhört glad att jag har min bästa vän här, min stora kärlek Patrik! <3

 

I dag blev prinsarna 3 veckor och de mår bra. Från senaste inlägget så har det gått framåt. Vi fick veta i slutet av förra veckan att Victor troligtvis fått en infektion men det var inget allvarligt och han blev av med den snabbt. Båda pojkarna hade problem med en artär i hjärtat som inte stängt sig efter förlossningen och båda har nu fått medicin och artären har stängt sig.

Annars har det gått framåt. Oscars tarmar fungerar bra och han får 3 ml mjölk var annan timme, Victor får lite mindre mjölk och har ganska lite hjälp med andningen.

På båda pojkarna jobbar läkarna med att ta bort intuberingen och förhoppningsvis kan båda andas själva snart.

Vi håller alla tummar och tår att det går bra!!

 

I morse vaknade jag av att sängen skakade och det lät från dörren som även den skakade. Först trodde både jag och Patrik att det spökade men det visade sig senare att vi hade upplevt vårt fösta jordskalv!

Den var centretad utanför Chania och mätte 5,8 på richterskalan. Lite häftigt men samtidigt skrämmande måste jag erkänna.

Om vi har förstått rätt så är det jordskalv varje dag här nere men de är ofta väldigt små. Europas och Afrikas jordskorpor ligger i närheten. 

 

Jag och Patrik mår ok, Patrik mår bättre än mig men det blir bättre för varje dag. Mår mina prinsar bra så mår jag bra.

Vi har skaffat skype på datorn nu och vi testade det igår och ringde mamma och pappa. Att få se mina föräldrar värmde i mitt hjärta och gav mig styrka.

Åhhh vad jag saknar dom!!!

Vi köpte en webkamera i dag och ska testa den i kväll eller i morgon.

 

I morgon är det 4 veckor sen vi åkte ner hit. Vi som bara trodde att vi skulle vara borta på en skön semester i en vecka... Lite fel vi hade då. 

Inte hade vi trott att "han där uppe" hade en annan plan för oss och att vi skulle sitta fast här nere så länge. Hur länge vi blir kvar är som sagt upp till pojkarnas hälsa. Ju fortare de blir bättre och starkare, ju fortare kommer vi hem.

 

Nu är det dags att sova så man får energi till morgondagen!

Natti natti!