Två steg framåt och ett steg bakåt..
Publicerat: 2012-11-20 / 23:21:38 | Kategori: Livet
Nu har vi varit "hemma" i Västerås i en och en halv vecka. Det är oerhört skönt att vara på hemmaplan och något konstigt lugn har infallit i mig. Det är svårt att förklara hur jag mår men det känns bra.
Fast allt är inte så lugnt och skönt som man hade hoppats på. Förutom att lära sig nya rutiner, tider och personal, så har infektionerna avlöst varandra känns det som.
Victor fick någon resistent tarmbakterie och i söndags fick han vad såg ut att vara början på lugninflamation. Vilken tur att svensk sjukvård och den väldigt gulliga och kompetenta personalen här satte in antibiotika i tid. Vi väntar på svar om bakterien är borta men annars mår han mycket bättre. Han är uppe i 65 ml prenan (modersmjölkersättning) var tredje timme och nappade ett helt mål i kväll. Så duktig!!
Vikten var igår 2735 gram och jag ser fram emot att se vad vågen visar i morgon. (vägs varannan dag) :D
Det kanske bör sägas att jag ammar inte. Victor får modersmjölkersättning, för han är så pass stor nu för det. Oscar får donerad bröstmjölk. Valet att inte amma var inte mitt val från början. Läkarna på Kreta sa till mig att jag skulle ta medicin för att stoppa bröstmjölken, att få pumpa mjölk och ge till mina barn var inget alternativ. Mycket på grund av att de trodde inte att prinsarna skulle överleva. Det hade i alla fall inte fungerat att pumpat där nere och när vi kom hem till Sverige så ville jag inte försöka att få igång allt efter 5 veckor och är inte ett dugg besviken över det. Jag och mina prinsar har en speciell anknytning, precis som en mamma och sina barn ska ha. :)
Oscar har fått reflux, det är när maginnehållet stöts tillbaks upp genom magmunnen, upp i matstrupen eller till och med munnen. Vad jag har förstått så är det mer vanlig med prematurbarn och det finns medicin mot det. När han äter med nappflaska och han får för mycket mjölk på en gång så stängs den övre magmunnen och pulsen går det. Så länge Oscar får en viss speciell nappflaska som han fått jobba mer och som det inte "rinner" från nappen så går det bra. Han är jätte duktig på nappa på flaska!
Han väger nu 2510 gram! Det går framåt!! :D
I dag åkte Oscar och Patrik tillbaka till Uppsala för att behandla Oscars ögon med laser. Det är samma behandling som Victor gjorde för ett tag sen och väldigt nödvändig. Det var så fruktansvärt jobbigt att säga "hej då" när de skulle åka. Ingen vet hur länge de blir borta men jag hoppas att det bara är 3 dagar. Jag saknar dom redan som fan och det har knappt gått 10 timmar..... hur mycket kommer jag att sakna dom i morgon???? Usch vad jobbigt det är!!
Jag och Patrik har inte sovit utan varandra sen prinsarna föddes för 13 veckor sen!! Jag vet redan nu att jag kommer inte att få en blund i natt utan att ha min älskling vid min sida. Tur att han lämnade kvar sin kudde, då fan jag iaf känna hans doft.
Om inte Victor hade haft andningshjälp så hade jag bett personalen om han hade fått sova hos mig, men vi får snällt sova i varsitt rum...
Hoppas att allt går bra och att de kommer tillbaka snart!!
Mamma var här i dag och hälsade på. Vi träffades vid huvudentren och fikade och sen hade jag frågat personalen om hon fick komma in och hälsa på Victor. Hon blev lite chockad över hur stor han har blivit sen hom såg honom sist. Jag fick även veta att han är ca 160 gram från min födelsevikt (ca 2840 gram) och det är lite mer än en vecka kvar tills de skulle vara födda.
Hihi.. lite kul att veta!
Min bröllopsfrisör Cecilia fick sin son dagen efter vi kom hem från Kreta, även hon i vecka 26, och vi har följts åt sen dess. Även fast det är tråkigt att hon och hennes fästman Robert går i genom det här så är det skönt att dom är här. Vi har verkligen klickat och jag är oerhört tacksam för deras vänskap. Att ha någon så nära som förstår vad man går i genom och hur "livet" är på neotalavdelningen betyder mycket.
Att ha ett prematurbarn är inte som att ha ett vanligt barn, de är inte fullt utvecklade, låg födelsevikt, har problem med andningen, får väldigt lätt infektioner och man får bo på sjukhus i många veckor eller till och med månader innan de är redo för att kunna leva ett liv utan läkarvård. När de har nått det datum som de skulle varit födda innebär inte att de är "friska", har man tur så mår de så pass bra att man kan få åka hem på hemvård men det är fortfarande mycket kan hända och vissa behöver mycker mer vård.
Endast 0,3 procent av de levande födda barnen - cirka 300 barn/år - är extremt tidigt födda, dvs i graviditetsvecka 23 till 28 och våra är födda i vecka 26.
Ni kan kanske förstå vilken påfrestning det är. Att inte veta hur morgondagen ser ut, hur barnen mår... när som helst kan en sjuksköterska komma in till mitt rum och hämta mig eller säga att något har hänt. Tror ni att man slappnar av?? Nepp!!
Jag är glad att vi har Cecilia och Robert här och jag tror att det är en livslång vänskap!! Gillar er starkt!!!
Nu måste jag krypa ner under täcket och försöka få lite sömn, I morgon är en ny dag och då ska Victor få bada. :)
Kommentarer
Trackback
