Underbarheten

Jag känner mig helt naken... jag har inte min förlovningsring på mig. :(
Jag lämnade in den till vår juvelerare idag för att slå ut den en-två storlekar. Eftersom jag ska ha ytterliggare en ring på fingret snart så måste jag slå ut min förlovningsring.. annars kommer det bli lite för trångt på fingret.
Det känns väldigt konstigt att inte ha min ring.. jag har aldrig tagit av mig den i längre än 1 timme.. och det var igår. Nu ska jag vara utan min ring i en vecka!! Hur ska jag klara mig?? :S

Dagen har annars varit väldigt stressig och knepig. Det har inte riktigt gått som jag har velat. Jag hoppas att morgondagen är bättre.
Efter jobbet så träffade jag Sanna och sen även mamma. Vi tog en runda på stan och när Sanna gick för att träffa Louise, gick jag och mamma och tog ett glas vin.
Jag cyklade från stan runt halv 6 tiden och gjorde mat på en gång när jag kom hem.
Carro hade både skickat mess och ringt och fråga om vi skulle hitta på något. Jag var ganska snabb på att säga "ja". :)
Att få träffa vänner på en vardag efter jobbet är både trevligt och en, om jag ska vara ärlig, lyx. Det är inte speciellt ofta som det händer... har jag tur så blir det en gång i månaden. Då är det oftast jag och Sanna som tar en tur på stan.
Vi hade en jätte trevlig kväll med lite vin och en j*** massa snack om allt mellan himmel och jord. Jag fick prata av mig om alla tankar och känslor som går genom mitt huvud just nu... och det är både bra och dåliga.

Jag är glad att jag har så bra vänner runt mig. Vänner som bryr sig och gör att min vardag blir underbar. Bara att veta att de finns där och ställer upp när man verkligen behöver det betyder mer än vad man kan tro. Jag kanske inte är den bästa på att höra av mig själv men alla vet att jag finns alltid till hands när de behöver mig. Om någon tycker att jag är dålig på att höra av mig så lovar jag att bli bättre.

Man ska behandla andra såsom man själv vill bli behandlad, eller hur??