Underbarheten

Jaha, då är jag hemma sjuk igen. Den här gången har det gått så långt att min kropp började säga ifrån.
Allt började i tisdags... jag vaknade med en hemsk hosta som vägrade ge sig. Hela dagen kände jag mig hängig, trött och nedstämd. Jag var inte mig själv helt enkelt.
På kvällen hände något konstigt. Medans jag gick och släckte lampor kände jag att att det blev varmt bak på ryggen. Huden blev domnad, värmen rörde sig fram mot vänster bröst och ner mot midjan och när jag rörde huden gjorde det så jävulusiskt ont.. Jag har aldrig varit med om en sån smärta!
När jag vaknade dagen efter var det kvar. Då började jag bli lite orolig. Min hosta hade blivit värre men tanken att stanna hemma från jobbet fanns inte. Jag kan ju inte lämna mina kollegor när vi är så underbemannade.. Jag skulle ha stannat hemma.
Det blev inte bättre, värmen och domnande började sprida sig lite lätt ner till benet. Jag ringde och pratade med en läkare och fick rådet att vila och höra av mig om det blev värre.

När jag vakande i morse var hela vänster ben domnat och varmt... och det gjorde sssssåååååååå ont när jag rörde vid huden. Det vara bara att ringa till läkaren och få en akut tid. Efter att ha träffat läkaren och även en kurator fick jag min diagnos: STRESS!!
Det är lite för mycket som händer... jag blir snart arbetslös, hur blir det med pengar, planering av bröllopet... behöver jag fortsätta??

Vila, vila, långa promenader, gör det jag vill och ta bort alla måsten. Det var rådet jag fick. Vi får se hur jag mår efter helgen.. på ett sätt hoppas jag att jag mår bättre och kan åka in och göra min sista vecka på jobbet men samtidigt vill jag koncentrera mig på.. MIG!

I helgen blir det förhoppningvis lite bättre. Det blir miljöombyte iform av Sundsvall. Min syster fyller 40 år och hela familjen samlas för att fira henne. Jag bara hoppas att min lilla feber som jag precis upptäckte försvinner.... annars blir nog resan inställd.

Nu måste jag gå och lägga mig... Sjuk-polisen är på mig. suck...