Underbarheten

För en liten stund sen rullades Oscar in i operationssalen. Nu ska de lägga tillbaka stomin och fästa ihop tarmarna.
Det är väldigt kompetenta kirurger och jag vet att det kommet att gå bra. Han klarade av en operation när han bara var 2 veckor och nu är han 10 veckor gammal. Men samtidigt är jag oerhört rädd och orolig.
Må alla gudarna vara på vår sida och håll alla tummar!

Igår hade vi besök av min storebror Patrik och hans dotter Emma. Pojkarna fick varsitt gosedjur som är lika stora som dem. Haha det såg väldigt roligt ut. Jag ska fota och lägga upp senare.

Emma blev väldigt facinerad av hur små och söta pojkarna var. "Mina dockor är lika små" haha...Emma är så söt!

 

Nu ska vi prata med kuratorn och sen mysa med Victor medans vi väntar på hjärtat Oscar! <3

 

Vår lilla prins Oscar har fått en infektion!

Han dippade hela tiden med andningen och i syre hela kvällen igår och i natt var läkarna tvunga att sätta in respiratorn igen för han orkade inte andas själv. Lillen var helt slut. :(

 

Vår stackars prins! Det gör ont i hjärtat att se honom eller Victor när de inte mår bra och man känner sig helt hjälplös, man vet inte vad man kan göra. Jag låg i några timmar med honom på bröstet idag efter att alla möjliga undersökningar hade gjorts och han såg så lugn och trött ut. Efter halv fem tiden började han "komma tillbaka" och rörde på sig lite. Hoppas han blir bra snart. Han har fått nytt dropp med antibiotika och annat som han behöver.

Det här innebär att vi inte kommer att åka till Västerås på ett tag. Vi blir kvar tills Oscar mår bra igen och vi hoppas att vi kan få åka hem nästa vecka i alla fall. 

 

Lilla Victor gör framsteg. Han ska få börja med välling nu och vi ska även testa med flaska. Ska bli ssååå kul att se hur och om han gillar det. :D

 

Jag och Patrik har tagit två timmar tillsammans och utforskat Uppsal lite. Vi har varit i Domkyrkan, skattkammaren och nu sitter vi på uteserveringen på ett cafe och njuter av höstsolen och den friska luften. Riktigt skönt!

 

Ögonundersökningen på pojkarna gick bra igår. Det är ingen förändring och de behöver ingen behandling. Tjohoo vad bra! :)

Det betyder att vi kan göra oss beredda på att få åka hem till avd 69 i Västerås. Först så måste det dock bli plats för oss, det är för närvarande fullt. Vi hållet tummarna att vi får komma hem snart. :)

 

Dags att gå tillbaka till våra kära prinsar! 

 

Oj vad fort en vecka har gått! Nu har jag verkligen inte hunnit med...
En av anledningarna till att jag inte hr bliggat är att vi fick byta rum förra veckan och blev då av mes vårt internet. Det finns en "föräldrar" dator i köket som man kan surfa på men punkt knappen är trasig och då fick det vara. Jag upptäckte igår att jag numera kan blogga via mobilen och det funkar bra! :)

Prinsarna växer så det knakar. Nästan 40 cm långa och 1,6 kg. Det är dubbelt så mycket som när vi kom hem till Sverige för 4 veckor sen. Mina pojkar börjar bli stora. Jösses! Haha

 

Jag och Patrik kom hem till Västerås igår kväll. Jag har en tid hos barnmorskan nu på morgonen och sen ska jag träffa min chef Sabina. Det är dags att planera mammaledigheten även fast jag inte vet hur länge barnen ska vara kvar på sjukhus. Det blir minst 1 månad till i alla fall.

I eftermiddag får vi förhoppningsvis veta när vi får komma till Västerås sjukhus. Allt hänger på ögonundersökningen. Vi håller alla tummar för att det går bra.

 

Det märks att man inte har så mycket tid över för vanliga saker som att äta, träna, ringa till vänner, familj eller försäkringskassan... vi spenderar så mycket tid vi bara kan med barnen. Det är en fröjd att få se deras ansikten hela tiden och se hur de växer framför våra ögon.

I går la vi prinsarna i samma säng och det var så mysigt att se när de började röra vid varandra. Det var kärlek på högsta nivå! 

 

 

De verkar trivas jättebra bredvid varandra och har än så länge inte dragit ut någons slang. Men det kommer väl haha

 

Det är många som inte förstår hur små dessa prinsar är så vi fotade Victor bredvid en Loka flaska (50 cl) så att ni som inte än har sett dom kan se hur små de är.

Nu är det 2 veckor sen vi kom hem till Sverige. Väldigt mycket har hänt under dessa två veckor, pojkarna har gått upp 350-400 gram var (efter dagens vägning), de har blivit mer rörliga, mysiga och framförallt vakna.Vi börjar se deras personligheter och vi vet på ett ungefär vad de gillar. Båda gör enorma framsteg och det är sssåååå härligt att se!! <3

 

Både jag och Patrik förstår mer och mer att vi är föräldrar. Utan att vi ens tänker på det så byter vi blöor med ett leeden, tömmer stomipåsen och lär oss mer och mer om prematurbarn och tvillingar. Det är en helt vetenskap och jag vill lära mig mer. :D

Kan ni fatta att jag är tvåbarnsmamma?? Det är jag, till två grymt söta prinsar!!

 

Hur mår jag då? Jo, jag mår bättre och bättre. Jag kan sova hela nätter, mardrömmarna är borta och jag bryter inte ihop varje timme som jag gjorde förr. Nu kan jag gå en heldag utan en enda tår... det måste betyda att det går framåt. Eller??? 

 

Vi har fått mer besök nu från vänner och det känns skönt. Vi har saknat och saknar fortfarande alla vänner som har stöttat oss under den här tiden. 

Snart kommer vi hem till Västerås och då får vi se till att träffa fler vänner!!

 

Jösses vad tiden flyger fram. Dagarna fluter samman och man har inte koll på vilken dag eller datum det är. Jag har nästan "landat" nu men har en enorm hemlängtan. Den är större nu än när vi var nere på Kreta, vet inte riktigt varför men det är säkert på grund av att vi är sssåååå nära hemmet men ändå så långt bort. När vi får komma till Västerås blir det bättre... vi bor ganska nära sjukhuset och då kan man smita hem ibland. ;)

 

Jag saknar våra rutiner och den tiden man fick för sig själv. Det är väl så här det är när man är småbarnsförälder, att man inte få någon tid själv men jag tror att ni förstår vad jag menar. Att bara få ta en kopp kaffe och läsa en tidning krävs planering. 

Vi hade bra rutiner när det gällde mat och liknande där nere, man åt efter man hade varit på sjukhuset och hälsat på pojkarna, men här får vi vara med dom hela tiden så man glömmer lätt bort att man ska äta också.

 

Jag älskar mina prinsar över allt i världen och är väldigt glad att dom finns. Jag är även oerhört stolt över deras kämparglöd, många gånger har jag trott att de inte ska klara detta men de överbevisar mig varje dag.

I onsdags när de firade 6 veckor så passerade båda 1000 g med 1 g skillnad mellan dom. Så duktiga!! :D

De är fortfarande väldigt små men små äppelkinder börjar formas och de har mer hull på kroppen. Att få andas in bebisdoften är helt underbart!

 

Jag själv mår bättre men jag har fortfarande stunder när jag bryter ihop. Går från glad till ledsen på bara någon sekund. I bland får jag en känsla av att jag måste visa att jag mår bra, att dölja mina tårar. Det är bättre att bara hålla tankarna för en själv för då behöver jag inte oroa mig för att någon ska ta illa upp men gör jag det vet jag att jag får problem. Det är en ond cirkel, antingen säger man precis allt och risken att någon blir sårad är stor eller så håller man käft och bara en själv blir sårad... Jag försöker att hitta någon slags balans där så att ingen blir sårad.

Jag vet att allt kommer att lösa sig så småningom, bara jag kan få bearbeta det som hänt på mitt sätt och i min takt. Jag ska försöka få prata med någon nårga gånger i veckan... det är valdigt skönt att få göra det.

 

Nu ska jag hoppa in i en dusch och sen mysa med prinsarna. I dag kommer Peter och Mia hit för att träffa alla oss och sen åker vi med dom hem till Västerås för en kväll i lägenheten.

 

Ha en bra dag!!